Så blev det en tur då till Irland, en givande och inspirerande resa på alla sätt.
Första natten bodde vi på det här lilla familjära hotellet, trevligt, fina rum , härliga människor och god mat hur mycket bättre kan det bli.
Hade vi funderat lite djupare innan vi åkte hade jag gärna bott här alla 3 nätterna. Rekommenderas hur som, Main street Athboy!

Inna vi tog oss så här långt till kvällsmyset ,var vi duktiga och åkte till Maggie på Dogs Aid, härifrån kommer min egen lilla stjärna Lisa.

Många godingar fanns det där nu också, helst hade man velat stoppa ner allihopa i kappsäcken, men hundarna hos Maggie är ändå safe, hon har en Non  kill policy, så även om livet inte är perfekt så är det i alla fall ett liv i väntan på ett hem..

Inte mycket tid till annat än hund...på nåt konstigt sätt känns det som att allt går på en lägre växel på Irland. Folk verkar ha tid till varandra och just varandra verkar vara viktigt och familjen.

Här hemma kan det ju vara oerhört komplicerat att få nån till att bara hjälpa en människa för att hon behöver just hjälp, alla verkar vilja" ha nåt för det".

På Irland är det annorlunda, be om hjälp men kritisera aldrig och visa respekt för Gud så skört det ändå känns..denna " vänskap" eller " respekt" människor emellan.

Nästa vända Dog rescue Coolronan, kul att träffa de hundar man själv ska försöka placera..nu vill jag verkligen slå ett slag för den här tjejen, Leah..schäfer.?? nja..hmm..träffar man henne i verkligheten så gissar jag golden, golden schäfer och kanske med ett uns Lassie collie, så supertrevlig och hur galet vacker kommer hon inte att bli när hon kommer i full form, snäll social ,lugn och ganska undergiven, men ack så smal..

Next stop For Dog Sake, en kvinna som på egen hand driver ett rescue. Ett verkligt superställe för de hundar som har turen att få komma dit. Jennifer jobbar mot Mullingar pound i första hand.

Där hittade vi det här paret, två springrar som verkligen har utbyte av varandra..

Vem är sugen på två promenadisar??

Två för priset av en?

Vidare då till Cara rescue, där hittade vi den här godingen. Swift!

Hur go och glad får man vara..verkligen personifieringen av " A happy boy!! "

Och så den här då? Vad kan det vara för ras?? Man skulle kunna gissa saluki men kompisarna, ( 8 valpar hittade i en låda) ser ut som...alla färger tillåtna men...ja...goa bäbbar är dom..

Så kom vi till nåt som är så svårt, Dunboyne pound, att faktiskt träffa de hundar som sitter på Death row. Vi tog ut några och fotade, men jag vet inte till vilken nytta..två små som inte ens ömsat tänder än, en glad staffe så lycklig att få komma ut, risken är att detta var just sista gången han kom ut då staffar är svåra att placera även på Irland, en rädd labbe mix som gömde sig längst in och så helt underbara collies, hundar så outstanding att dom knappt finns att få tag i här men på irland saknar de helt värde.

Helt galet, den svarta och vita kan ha en chans för han tillhör en annan kommun än staffen bäbisarna, den rädda labben och den bruna och vita... ännu galnare...

Nu jobbar vi på som sjutton för att försöka göra plats någonstans för i alla fall några av dom.

Helt beroende av att något rescue på irland kan ta in dom i i alla fall 3 veckor så ..det är bara att jobba på mot rescuecentrena för att göra plats..

En givande resa som helt klart ger  mer inspiration att stå emot när det blåser...

Så lite avlut då, med de obekymrade små..

Visst är det lite salukibus..? :)