Död

Det blir alltid som en påminnelse. Någon lämnade jordelivet i går, men allt rullar på som vanligt.
Vår granne har länge kämpat mot sin canser och vi trodde nog han var bättre, för i vintras satte ha in ny bergvärmepump och de senaste veckorna har han haft folk där för att lägga plattor på uppfarten...men så vände det och han blev riktigt dålig och i går avled han då, oväntat måste jag ändå säga att det känns även om han varit sjuk länge..

Till dig Pelle, vi kommer att sakna dig, du satte en del krydda på tillvaron när du kunde komma farandes arg som ett bi om någon sköt smällare,spelade för hög musik eller skrattade för högt i poolen, men alltid driftig Du engagerade dig hårt i mycket,som  i arbetet med att försöka få till 50 sträcka förbi våra hus för att söka förhindra att någon mer katt blev påkörd och påhittig och påläst till alla debatter och aldrig ett ord om hundarna.
Tack Pelle för alla stunder du givit oss! Hoppas nu att du finner frid !

Vanitas vanitatum:

Ett liv, ett kors, ett datum.

Fick den här av min lillebror när vår mamma lämnade detta jordelivet, försöker tänka på det, så länge man är ihågkommen lever man ändå en smula.

Citat ur boken September av Rosamunde Pilcher

Döden är inget alls, den räknas inte.

Jag har bara slunkit in i rummet bredvid.

Inget har hänt, allt är precis som det var.

Jag är jag och Ni är Ni och det gamla livet

som vi levde så kärleksfullt ihop, är oberört, oförändrat.

Vad vi än var för varandra är vi ännu.

Kalla mig för det gamla bekanta namnet.

Tala om mig på samma nonchalanta sätt som Ni alltid har gjort.

Låt inte Ert tonfall förändras,

anlägg ingen tvunget allvarlig eller sorgsen min.

Skratta som Ni alltid brukade skratta

åt de små skämt vi gladde oss åt tillsammans.

Lek, lev, tänk på mig, be för mig.

Låt mitt namn vara på allas läppar som det alltid har varit.

Låt det uttalas utan ansträngning,

utan tillstymmelse till en skugga över sig.

Livet betyder allt det någonsin har betytt.

Det är likadant det alltid har varit.

Det finns en absolut obrytbar kontinuitet.

Vad är denna död annat än en försumbar olyckhändelse,

varför skulle jag vara ur sinn bara för att jag är ur syn.

Jag väntar ju blott på Er en liten stund,

här någonstans i närheten alldeles om hörnet.

Allt är väl!

Här gick ju livet vidare i dag som vanligt med massor av trädgårdsarbete, så drabbades även 206:an av en olyckshändelse. Hur stora var odsen för att det skulle hända...gräver med grepen nästan alltid för att inte behöva ta död på så många maskar. Känner plötsligt hur det blir som segt, tror först att jag råkat spetsa en snigel men det var mycket värre än så.

Grepens gaffel har gått rakt igenom buken på vad jag tror är en salamander. Klart den levde, så fruktansvärt med de små söta händerna vevandes i luften.

Blev tvungen att ta mod till mig och klippa av huvudet på den med sekatören,underbara varelse, men den kan ju inte leva med tarmarna hängandes utanför buken och jag ville inte att den skulle plågas i onödan. Vad än värre var tror jag den var full med ägg. Fan också!

Är ju inte varje dag man ser dom.