fredag 5 augusti 2011

Ett mellanstick i sommarbloggen

Ett mellanstick om sommarboken...den som jag fick av chefen på sommaravslutningen..

"Varför gråter inte Emma" ( rekomenderas)
Det är Emma själv som skrivit den, kvinnan som fick sina barn mördade i Arboga och själv blev svårt misshandlad tillsammans med Magnus Wennerholm, eller tvärtom. Det har gått lång tid nu ( i boken) sedan händelsen, men Emma beskriver hur hon fortfarande inte vet vad som har hänt, hon minns inte samtidigt som hon självklart minns.
Det är inget fel på hennes minne.

Att ens egen hjärna blockerar ett obehagligt minne så att man inte kan komma åt det, som en säkerhetsspärr för en själv. Tror att många av oss har minnen även om de inte är så tarumatiska som Emmas , men jobbiga minnen som vi minns men ändå inte minns och som vi förstår att det kan innebära en risk att söka efter.

Vi vet att det innebär en fara att glänta på locket, vissa gör det ändå,somliga lyfter av hela locket och då måste det finnas nån där som kan ta emot en om man faller så att man inte rasar hela vägen ner till botten och om man gör det, finnas någon som hjälper en att klättra upp, men det är svårt, jättesvårt för alla inblandade.

Undrar ibland när man hör människor som " bränt ut sig", visst kan man bränna ut sig på ett jobb, men många gånger har man tänkt , det kan inte vara jobbet, ibland för att man jobbat på samma jobb själv. Jag undrar hur många gånger det är sådana minnen, ämnen man inte vågar prata om, fasader som ska hållas intakta, lock som måste hålls stängda som gör att man har en hjärna som egentligen bara är med delvis i det liv jag lever nu och delvis är någon annan stans, i ett annat rum, i en annan tid....

Hur många andra minnen finns det under det där locket trevliga minnen som inte heller kommer ut..



1 kommentar:

  1. Utbrändhet är kopplat till stress och bristen på förmåga att kunna koppla av. Depression kan vara ett tecken på instängda minnen man borde lufta och gå igenom med någon. Att lyfta av locket och ta itu med välpaketerade minnen är svårt, hårt men jätteskönt när det är klart. Det kan ta många år av samtal men när det är "klart" så är man fri.
    Emmas bok ger en bra inblick i hur det är att gå igenom ett trauma. Vissa saker måste få ta tid.
    Tack för en härlig blogg.

    SvaraRadera