Gråmulet

Gråmulet har det varit , nån da var det riktigt gråmulet sen har det inte varit vad jag skulle kalla för gråmulet, mera som sensommarregnigt..men den där dan det var gråmulet såg jag dom..dom grå..vände mig om och såg fler av dom grå..varför är det så...förut var det annorlunda..då var dom vita..hade själv en vit..vart man än vände sig då var dom vita, tappade bort min egen vita bland alla dom andra...ojne vojne..

En hel parkering utanför vår lilla affär med grå...orkar den moderna människan inte tvätta sina bilar längre så man hellre väljer en grå...skiten syns ju inte lika lätt...

Sensommar har det hunnit blivit..

..den här lilla och vad jag misstänker är hans fostermor, går fortfarande där i hagen..vissst är det en underbart vacker bild, få kalvar förunnat att få vara med sin mor, en fostermamma kan vara lika bra och jag hoppas att sommaren blir lång för de tu.

Kattungarna satt på ladgårdsbacken också när vi åkte förbi, de ha växt sedan i våras, hoppas nu att nån tar tag i det där med steriliseringen...oj,då..men så borde det vara för alla katter som  springer lösa.´

Gurkorna är i sina burkar men körsbären hänger fortfarande på sin gren...pappa ringer och ställer frågan..vill ni ha körsbär..hmmm..vad ska vi göra med alla körsbär..har inte hunnit igenom äpplena.

men visst är det frestande med körsbären..

så underbara safter och sylter det skulle kunna bli, men oj,oj..har fortfarande kvar svarta vinbär också sedan förra året att koka Hirams goda svartvinbärssylt av, mmmm, galet gott..

Dom är ju inte helt fel där på sin gren heller..körsbären..och många är de fåglar som bara älskar dom...