Gick ut tidig morgon, det började regna, rusar ut och tar in den där tvätten...hör dom,tittar upp och ser dom, morgonflygarna..hör dom där ljuden , känner luften, hösten..känslan..är det ett annat av naturens under...känner mig så levande..att vara en del av detta, årstiderna som förflyttar sig...underbara tid..'
Känner mig glad och priviligierad!
Men oj då! Ska till jobbet...livet får liksom göra en paus för att..jag ska till jobbet...
Varför är det så?
Stortrivs på jobbet, har inget med det att göra men på nåt sätt så tillhör inte arbetslivet det riktiga livet, det är som att det är mer pålådsas och samtidigt så allvarligt..
Men när det är verklig prioriteringsdax så väljs det liksom bort..arbetslivet men ändå inte..
Och så säger vi ju också i det vi kallar för dagligt tal.." livet" och "arbetslivet" som om dom är skilda från varandra...det tillhör ju liksom inte familjen, arbetslivet..fast för en del människor verkar det göra det, de vet allt om alla och vill inte på några vis i helvete gå i pension..varför är det så..älskade arbetskamrater....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar